nickiii

Nu är det bara en månad kvar på säsongen och det är med mycket blandade känslor. Jag är helt överlycklig över att jag slipper jobba på sunkhaket "Jaktstugan" längre, även om det är med personer jag verkligen tycker om. Men samtidigt så känns det väldigt tungt att lämna alla vänner man har skaffat under denna säsong som passerat. Snart ska alla åka tillbaka till sina städer runt om i Sverige och vissa ser man aldrig igen. Många ska ner till Öland i sommar och jag hoppas verkligen att jag kommer att komma ner dit och jobba också! Jag har aldrig levt så här förut. Vi lever sjukt inpå varandra men jag älskar det. Jag har börjat tycka om mitt illa luktande rum och alla helgalna efterfester som håller en vaken när man ska upp och jobba tidigt. Eller när brandlarmet sätts på för att någon har gjort fattiga riddare i köket utan att sätta på fläkten. Men det blir nästan aldrig några "hard feelings" utan alla bara skrattar åt det. Vissa personer har man kommit väldigt nära. Man har delat nästan allt med dom redan och man har bara känt dom i några månader. Men med det här jobbet och den här verksamheten så blir man konstant besviken. Alltid är det någonting som inte riktigt står rätt till och det blir problem direkt. Jag har valt att bara svälja allt och sluta tjata på förbättring för jag vet att jag bara kommer att få en fnysning i ansiktet åt det. Idag har jag varit ledig och jag tror att det kan ha varit den bästa dagen jag haft här uppe, tror jag. Jag har varit ledig och åkt bräda hela dagen, skrattat åt allt och med alla. Varit på after-ski och hängt på lyan och käkat en pizza, men det har varit något speciellt med denna dag som jag inte riktigt kan beskriva. Det var i början på dagen som Alex sa att det bara är en månad kvar och då började allt. Jag uppskattade kanske mer utav stöten än vad jag har gjort förut. Ett stort plus på denna dag var att solen gassade på rejält också och det var verkligen varmt i solen, såg till och med att vissa åkte i backen med t-shirts.

Vet inte riktigt vad jag ville få ut av bloggen men kändes skönt att skriva lite i alla fall. Som sagt så hoppas jag, av allt jag äger att jag kommer ner till öland i sommar. Alla har redan massa planer och många vill ha ner mig till ön. Dom som fått jobb där redan går alltid runt och pratar om hur skönt det ska bli och komma ner och göra alla dom sakerna medan man själv blir en liten gnutta avundsjukt och bitter. Kanske jag ställer för stora krav på mig själv. Jag kanske inte ska stå i baren. Är jag gjord för att stå och steka hamburgare i resten av mitt liv? Allt jag vet att att jag verkligen ska försöka ta mig in i baren i sommar, annars kan jag nog känna mig besegrad. Jag vill ju bara göra vad som jag tycker är roligt nu. Uppskatta livet. Allt det andra, plugg och vettigt jobb kan väl vänta ett litet tag till. Eller? Aja nu ska jag över och snacka lite skit med boysen i rummet bredvid. Ha det gött